– Vi hade inga riktiga robotar som vi gjorde försök med, utan de kom först en bit in på 90-talet. Då handlade det mycket om navigering, att få roboten att ta sig från ett ställe till ett annat.

Nu sker fler olika försök med robotar med målet att de ska utvecklas på samma sätt som ett mänskligt barn – genom att interagera med sin omgivning.

– De får till exempel öva öga-handkoordination dvs. att röra handen för att plocka upp saker.

2001 ordnades en konferens vid LU i ämnet och efter det fick forskningen en ordentlig skjuts framåt även internationellt, berättar Christian Balkenius.

Kognitionsforskarna hämtar inspiration från biologin, neuro­vetenskap och psykologi.

– Tanken är att ju mer vi förstår om människor desto lättare är det att bygga smarta tekniska system. Drömmen är att kopiera en hel organism och skapa en robot som kan göra många olika saker. Vi är inte där än men det går framåt.