– AI handlar om gränsen mellan liv och död och vad som gör en människa. Det går ända tillbaka till Frankensteinmetaforen, där vi verkar i Guds ställe och gör egna skapelser, säger han.
Just Mary Shelleys Frankenstein gavs ut 1818 och skulle kunna sägas vara den första AI-litteraturen, även om tänkande maskiner och artificiella varelser funnits redan i grekiska myter. H.G. Wells Världarnas krig från 1898 anses av de flesta vara den första science fiction-romanen. Inom filmvärlden startade också AI, eller i alla fall filmer som fantiserade om teknikens möjligheter, redan i slutet av 1800-talet.
Ofta överlappar AI och utomjordingar varandra inom populärkulturen,
– Filmen är en del av den industriella revolutionen och i filmerna hyllas tekniken. Redan i tidiga stumfilmer finns det ”hittepåmaskiner” och även inom kriminallitteraturen är tekniken ofta framträdande, från Sherlock Holmes – som nästan själv är som en rationell AI-figur – till dagens tv-serier som CSI, säger Michael Tapper.
Själva begreppet AI myntades av datavetaren John McCarthy på 1950-talet, och var stort bland fysiker och andra vetenskapsmän och blev inte minst viktigt inom den militära utvecklingen. Sci-fi blev en genre där forskarna kunde fantisera om framtiden och vad maskiner kunde göra på egen hand. Genren fortsatte att växa sig stark under 1960- och 1970-talen.
– Ofta överlappar AI och utomjordingar varandra inom populärkulturen, men problematiken är ofta densamma. De liknar oss – men det är något som är annorlunda – till exempel att de saknar empati, säger Michael Tapper.
Han skiljer på filmer som Star Wars och Star Trek, så kallade spaceoperas – som inte är realistiska i bemärkelsen att de bryter mot fysikens lagar, som exempelvis ljud och explosioner i rymden – och mer seriösa och realistiska sci-fi-filmer som 2001 – ett rymdäventyr.
2001 är en milstolpe, både som film och som bok. Många forskare har inspirerats av filmen
Den sistnämnda filmen, regisserad av Stanley Kubrick, har ett manus av Arthur C. Clarke, som är stor inom sci-fi-litteraturen och som lade stor vikt vid att det skulle vara trovärdigt. Även många biokemister intresserade sig för sci-fi, berättar Michael Tapper.
– Om de vi skapar blir självmedvetna, om de liknar oss och till och med nästan är oss, skapar de egna rättigheter. Då uppstår en massa problem, som blir intressanta att utforska i film och litteratur, säger han.
Och det är just vad som händer i 2001 där datorn HAL 9000 är försedd med artificiell intelligens och börjar agera på egen hand ombord på ett rymdskepp som är på väg till Jupiter (i boken är det Saturnus). Det är en av många dystopiska skildringar av riskerna med AI.
– 2001 är en milstolpe, både som film och som bok. Många forskare har inspirerats av filmen, de tyckte att det var intressant att utforska om det kan uppstå självständigt tänkande, säger Michael Tapper.
I en annan känd film, Blade Runner, som löst bygger på Philip K. Dicks roman Androidens drömmar, är det AI-varelserna (replikanterna) som inger hopp och är mänskligare än människorna själva, även om det är en dystopisk skildring där maskinerna har större livsglädje än de passiva människorna. Ett liknande tema syns i Steven Spielbergs A.I.
– I dessa filmer finns maskiner som inte bara har samma tankar som vi, utan som också kanske har större förmåga till kärlek och solidaritet. Möjligen är de till och med bättre människor än den äkta varan, säger Michael Tapper.
Frågan varför intelligens högre än vår egen nödvändigtvis skulle vilja förinta världen diskuteras inte, utan tas ofta för given
Begreppet singularitet, alltså när AI får tillräckligt hög självmedvetandegrad så att maskinerna kan ifrågasätta varför de gör vad de gör, har intresserat många. I tv-serien Westworld utforskas den teknologiska singulariteten när AI passerar den mänskliga hjärnans förmåga och fortsätter att skapa ännu mer teknologi och mer avancerade intellektuella funktioner. I sin recension av tv-serien i Sydsvenskan skriver Michael Tapper:
Det innebär inte bara en ny industriell revolution, utan också en total samhällsomvandling som utmanar människans herravälde över världen. För om något tänker som en människa och reflekterar över sig själv som en självständig individ, är då inte definitionen av begreppet ”människa” uppfylld? Och hur ska vi i nästa steg förhålla oss till de AI-maskiner som är mångfalt intelligentare än vi? Hur kommer de att betrakta oss?
Vetenskapsvärlden är delad i frågan om singulariteten. Hot eller ett löfte. Men i den offentliga debatten råder det ingen tvekan. Stephen Hawking och Elon Musk har slagit an tonen genom att hävda att AI är vår tids dystopi, och i populärkulturen är singulariteten något av ett favoritskräckscenario.”
– Frågan varför intelligens högre än vår egen nödvändigtvis skulle vilja förinta världen diskuteras inte, utan tas ofta för given, säger Michael Tapper som tror att den kommande trenden kommer att vara skildringar av allt mänskligare maskiner. De blir en spegelbild som visar att vi har förlorat mycket av det mänskliga, säger han och lägger till att de senaste årens allt fler zombiefilmer kan tolkas in i detta – att människorna börjar bli som zombier, inte som köttätande monster utan att vi allt mer blir utslätade och konforma i vårt förhållningssätt till informationsteknologin, som vi bäddar in oss i likt en stor bubbla av navelskådande självbekräftelse.
Om Michael Tapper
Michael Tapper är FD/Docent i filmvetenskap, anknuten forskare vid Språk- och litteraturcentrum, och filmkritiker och kulturskribent för bland andra Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad. Han nästa forskningsprojekt kommer att handla om AI.